I'm not going down on my knees
Begging you to adore me
Can you see it's misery
And torture for me
When I'm missunderstood
Try as hard as you can
I've tried the hardest I could
To make you see
How important it is for me

Dessutom (..?) har jag missat Fråga Olle, som jag tycker så mycket så mycket så mycket om. Han är också min vän, precis som internetet.

Jag hatar hatar hatar när jag skrivit något här som jag är nöjd med, så ska man kolla upp en länk som bara måste dyka upp i samma fönster! Jag hatar internetet!!! Nej det är min vän, men ändå, fy fan vad jobbigt det är.

Jag skrev något i stil med att jag blev så kvävd av allt jag måste göra att jag struntade i alltihop (smart......) och gick ut och sprang i tjugo minuter frivilligt för första gången i mitt liv. Det var förvånansvärt stresslösande, befriande på så många sätt och vis. Kom hem för en halvtimme sedan och duschade. Den skönaste duschen sedan nittitalet. Det enda som kunnat fullända min kväll nu hade varit sex. Bra, ansvarslöst, tanklöst, passionerat, hederligt sex. Det får jag väl försöka lösa, om jag inte somnar helt plötsligt.

Det är ovant att inte kunna glida ifrån den ena räkmackan till den andra längre. Ribban på mina prestationer har höjts något otroligt de senaste året, vilket är en chock för mig. Att behöva anstränga mig för att komma ifrån punkt A till punkt B. Mina räkmackesurfdagar är räknade, och jag måste snart växa upp på allvar. Dags att sluta ha roligt, sluta söka livet. Nu ska man bara leva det och krysta ut det folk vill ha av en.

Jag kommer misslyckas med det. I choose not to choose life.
Det är inget som jag bryr mig om. Om jag får lungcancer när jag är 50 år så accepterar jag det, och tar livet av mig, för det är så jag vill ha det. Jag vill inte leva för att "genomgå en enorm själslig förändring" eller "klara mig över ett av livets hinder". Jag vill inte veta vad som finns efter the big five-o. Det skiter jag i. Mitt liv, mina regler. Jag kräver dödshjälp!!!

Folk tar så allvarligt på livet.
Det kommer fler.

Jag vill inte skriva mer om KNAAAAAAAAAAAAAAAAARK!!!

Mexico Mexico, åh ja.
Så trött och förvirrad, förbannad.
Men jätteglad. Stressad. Instabil. Full.
Sakna sakna sakna sakna älska sakna tappa.
Knark.
24G KANSKE MINDRE men det beror på
vad vill du mig nu älskade vännen gå.

Biljetterna är haaaer nuuuu ROCK AM RING
fettfettfett
Resa i buss 10.00 - 01.20 tror jag det var
...yay

Jag skriver lite till, för jag har verkligen energi men inget vettigt utlopp för den. Är så glad, så mycket ord som dyker upp. Panik, det är återkommande. Panikglad, panikpigg, panikpank, panikprata, panikallt. Men det är bra. Jag önskar att det fanns någon här, eller i telefon, som jag hade kunnat prata med om livet, och dess ups and downs hela jävla tiden.

Som Sassa och jag gjorde jämt. Även om vi alltid blev mer eller mindre deprimerade så fort någon öppnade käften så var det värt det för sällskapet. Eller vi blev nog inte deprimerade egentligen, det var vi ju redan ifrån början. Men öppna anstalter och sånt är aldrig speciellt trevligt eller humörhöjande.

Hur, varför? Vad händer i mitt liv - egentligen? På allvar? Det som betyder något är att jag håller kvar mina nära, bättre än förr, och nu så gott jag kan. Faktiskt så är det väldigt mycket mer viktigt än jag orkar berätta. Mer, ja... Jag vet inte, jag har klarare för mig vad jag tycker om saker och ting och jag har roligare och jag har mindre öppen ångest. Visst finns det massa sånt under ytan men det kommer ut när jag säger att det får det.

Antagligen är jag inte i stånd till att skriva något som har med mitt mående att göra nu, det bara blir ju så ibland när man är så flummig som jag och man knarkar rökelse ifrån Indien och tackar Nalle för att man fått den. 

Nu har jag druckit grönt te igen, femton koppar om dagen har jag hört är nyttigt. Är sugen på att åka en jättelång bussresa som jag kan sova på. Det har jag nog tid med när vi åker till ROCK AM RING! Camp Moodkill. Jag vill nu!!!

I can see I can see I'm going blind.
Self control breaks down

Om man bara orkat gå en mil nu. Det hade jag gjort för människans skull. För att jag vill, för att jag älskar och saknar och behöver mer än jag kan beskriva. Otroligt skönt att veta, känna, ha och få bekräftat att... helvete det går ju mellan två verkliga människor. Det är verklighet.